Munsår

Viruset herpes simplex orsakar munsår, och det börjar ofta med en brännande eller stickande känsla runt läpparna. Efter det dyker det upp smärtsamma blåsor på läppen som efter några dagar blir till sår med sårskorpa. Infektionen kan också visa sig på andra delar av kroppen, som näsan, hakan eller runt ögonen. Herpesviruset stannar kvar i kroppen när du väl blivit smittad, men det är oftast vilande och blir aktivt när immunförsvaret är nedsatt. Tyvärr finns det inte så mycket att göra, det enda du kan göra är att försöka förebygga munsår genom att hålla läpparna återfuktade.

Kom ihåg att munsår smittar, men bara under tiden du har ett munsår, alltså från att du känner den första stickningen tills såren är helt borta. Du kan smitta andra om de rör vid munsåret, till exempel genom att kyssas, men också om någon använder din handduk, bestick eller ditt glas.

Även om symtomen kan vara jobbiga och kosmetiskt störande, är en herpesinfektion ofarlig för vuxna. Små barn kan däremot bli riktigt sjuka av det.

Vanligtvis läker ett munsår av sig själv inom ungefär 10 dagar. Du kan lindra den brännande känslan med till exempel zinksalva. Antivirala tabletter skrivs ut till personer som har stora besvär eller får munsår oftare än 6 gånger per år. Dessa tabletter hindrar viruset från att föröka sig och stoppar därmed utbrottet. Besvären brukar minska efter några dagar. Viruset kan dock aldrig försvinna helt.

Ett munsår orsakas av herpesviruset. Viruset kan spridas till andra via vätskan i blåsorna. Det kan spridas genom att kramas och kyssas men också via händerna. Du kan också smittas av herpesviruset genom att använda saker från någon som har munsår, som att dricka ur samma glas, använda tandborste, handduk eller läppbalsam. Ett munsår kan även överföras sexuellt via mun eller händer. Då kan blåsor uppstå på könsorganen.

Oftast får man viruset redan som liten. Då kan det ge symtom som feber, inflammation i tungan eller munslemhinnan eller svullna lymfkörtlar. Herpesviruset försvinner aldrig ur kroppen, därför används ibland läkemedel för att förhindra att det vilande viruset blir aktivt igen. Det kan också vara så att du bär på viruset men att det är vilande och att du aldrig får munsår. I de flesta fall blir dock viruset aktivt ibland. Orsaker till detta kan vara:

• Feber;
• Försvagat immunförsvar;
• Efter operation;
• Vid halsinfektion;
• Under menstruation;
• Trötthet eller stress;
• Solljus eller solarium;
• På grund av vissa läkemedel.

Ett munsår är en hudinflammation, och den kan finnas på läpparna men också runt näsan, hakan, ögonen eller könsorganen. Orsaken är alltid densamma, alltså herpesviruset.

Du känner igen ett munsår på följande tecken:

• Stickande eller brännande känsla runt läpparna;
• Smärtsamma eller kliande blåsor på läpparna;
• Sårskorpor på läpparna.

Eftersom du alltid bär på herpesviruset kan du få munsår flera gånger. Det enda du kan göra är att försöka undvika att viruset blir aktivt igen. Det viktigaste är därför att undvika de saker som kan utlösa munsår, som solljus, stress, trötthet och vissa läkemedel. Försök också sluta röka, motionera regelbundet, bygga upp ett bra immunförsvar och äta hälsosamt. Håll också läpparna återfuktade och använd ett läppbalsam med UV-filter om du är ute i solen.

Även om ett munsår egentligen är ofarligt eftersom blåsorna läker av sig själva och inte lämnar ärr, kan en herpesinfektion ibland ge allvarliga problem. Det gäller till exempel nyfödda barn, personer med nedsatt immunförsvar som får cellgifts- eller strålbehandling och personer med svår eksem. Särskilt hos spädbarn bör en infektion undvikas eftersom det kan leda till hjärninflammation, vilket kan vara livsfarligt för barnet. Oftast har dock mamman haft en herpesinfektion tidigare, vilket gör att hon överför antikroppar till sitt barn. Om så inte är fallet är spädbarn extra känsliga efter födseln.

Det är därför viktigt att du försöker förhindra spridning av herpesviruset, och för det kan du göra följande:

• Krama inte spädbarn;
• Använd munskydd eller sätt ett plåster på läppen om kontakt med spädbarn inte går att undvika;
• Rör inte vid munsåret med händerna;
• Tvätta händerna regelbundet med vatten och tvål och torka dem noga efteråt;
• Undvik att kyssas och kramas;
• Klia inte på sårskorporna;
• Diska glas och bestick noga efter användning.

Vanligtvis läker ett munsår av sig själv inom ungefär 10 dagar. Om du inte har stora besvär kan du lindra den brännande känslan med till exempel zinksalva.

Läkemedel

Du kan också köpa antivirala krämer på apotek eller i butik, som Aciclovirkräm. Du bör börja använda den så fort de första symtomen kommer och smörja in läpparna fem gånger om dagen. Det kan göra att munsåret läker snabbare. Tänk på att krämen inte har någon effekt om du redan har sårskorpor eller blåsor. Använd en ny tub kräm vid varje behandling av munsår och dela den inte med andra.

Om du har blåsor men ännu inga sårskorpor kan du använda Lidokain, en zinkoxidsalva eller lidokainvaselinkräm. Den här krämen hjälper blåsorna att torka ut snabbare och minskar smärtan. Du kan också köpa ett hydrokolloidplåster på apoteket, det fungerar som ett slags andra hud, lindrar smärtan och kan sitta kvar i flera dagar.

Antivirala tabletter som Valaciclovir skrivs ut till personer som har stora besvär eller får munsår oftare än 6 gånger per år. Valaciclovir hindrar viruset från att föröka sig och stoppar därmed utbrottet. Besvären brukar minska efter några dagar. Viruset kan dock aldrig försvinna helt, inte ens med Valaciclovir. Vid behandling av munsår med Valaciclovir tar man 2 doser om 2000 mg, den andra dosen ska tas minst 6 timmar efter den första. Behandlingen varar max 1 dag. För att förebygga munsår kan en längre kur skrivas ut, som 500 mg 1×/dag i 3-4 månader. Detta gäller bara om man har munsår flera gånger i månaden.

Alternativa behandlingar

Ett alternativ är att använda värmeapparater. Med dessa skulle ett munsår inte bara kunna försvinna, utan även risken för att få munsår minskas. Genom att tillföra värme under några sekunder på läpparna skulle viruset inte kunna sprida sig vidare. Även här måste behandlingen påbörjas direkt vid de första symtomen, och inte först när blåsor redan har kommit. Effekten av sådana värmeapparater har dock aldrig bevisats.

Kontakta alltid din husläkare om något av följande gäller för dig:

• Blåsorna varar längre än två veckor;
• Du har blåsor runt ögonen;
• Du har blåsor på könsorganen;
• Du har blåsor på ett eksemområde;
• Munsåret ser annorlunda ut än vanligt;
• Ditt immunförsvar är kraftigt nedsatt, till exempel på grund av cellgiftsbehandling;
• Du är gravid och får blåsor runt könsorganen;
• Din nyfödda baby har blåsor;
• Din baby blir sjuk efter kontakt med någon med munsår.

Antivirala krämer ger inga biverkningar. Det kan däremot hända vid intag av antivirala tabletter som Valaciclovir, även om inte alla drabbas.

De vanligaste biverkningarna av Valaciclovir är:

• Huvudvärk;
• Yrsel;
• Mag- och tarmbesvär;
• Känslighet för UV-ljus;
• Hudutslag;
• Överkänslighet mot Valaciclovir.

Kontakta din läkare om du får mycket besvär av ovanstående biverkningar eller om de inte går över.

Valaciclovir är inte lämpligt för alla. Använd inte Valaciclovir om du:

• Är gravid;
• Har nedsatt njurfunktion;
• Har neurologiska störningar;
• Har nedsatt leverfunktion;
• Har en komplicerad infektion med herpes zoster.

Använd inte Valaciclovir om du är gravid eller planerar att bli gravid eftersom läkemedlet kan vara skadligt för barnet. Din läkare kan eventuellt skriva ut ett annat läkemedel som du kan använda under graviditeten. Även om du har nedsatt njurfunktion, neurologiska störningar, nedsatt leverfunktion eller en komplicerad infektion med herpes zoster ska du inte använda Valaciclovir.

Följ råden ovan för att försöka förebygga att munsår uppstår så mycket som möjligt. Det är dock inte alltid möjligt eftersom du alltid bär på viruset.

https://www.farmacotherapeutischkompas.nl/bladeren/preparaatteksten/v/valaciclovir

https://www.thuisarts.nl/koortslip/ik-heb-koortslip

https://www.nhg.org/themas/publicaties/nhg-behandelrichtlijn-koortslip-herpes-labialis https://lci.rivm.nl/richtlijnen/herpessimplexvirusinfecties